Jag vet inte om jag någonsin kommer komma över sorgen

Idag känner jag mig ledsen. Och arg. Mina barn kommer aldrig att få träffa sina farföräldrar. Det är så jävla orättvist. Jävla helvetescancer.
 
En del brukar säga att man inte ska säga att det är orättvist för ingen förtjänar att dö i cancer, men det är orättvist! Mina barn kommer inte få det som jag har haft det när jag var liten, och det gör så ont i mitt hjärta.
 
Mina barn kommer ha världens bästa mormor och morfar som kommer göra allt för dom, men dom kommer aldrig få sin farmor och farfar ändå.
 
Tårarna bara sprutar på mig när jag skriver det här men jag vill ändå få det nerskrivet. Vi kommer göra allt för att barnen ska få veta hur rolig farfar var, med humor som ingen annan! Och hur underbar farmor var, med en famn som alltid var så varm och trygg.
 
Jag vet inte om jag någonsin kommer komma över sorgen över att vårat ofödda barn inte hann träffa sin farmor, bara några månader ifrån varandra.. det som glädjer mig är att hon iallafall visste om att hon skulle bli farmor, och jag tror hon längtade..