Gravid v.32 (31+2)

Halloj! Hann inte med att uppdatera förra veckan så kommer en uppdatering nu :)
 
Jag har antingen blivit förkyld igen eller så är det pollen.. tror mest på pollen iallafall, och hoppas på det. Orkar inte vara sjuk nå mer nu denna graviditet, haha. Annars så är det helt okej, är bara väldigt trött!
 
Var hos barnmorskan förra onsdagen då jag var i vecka 30+1, då var det lite som skulle göras.. sist jag var dit så pratade vi bara lite. Men nu tog vi prover på hur mitt järnvärde är och så var det något hon skulle skicka iväg på lab. Mätte magen och fick väga mig. Nu har jag gått upp 1 kg sedan inskrivningen. Haha jag blev jätteledsen.. men barnmorskan sa att i den veckan har dom flesta gått upp 10 kg så det var ingen fara. Mitt SF mått (hur stor livmodern är) var bra, inte lika stor ökning som gången innan så det var skönt tycker jag.
 
Glukosbelastningen såg bara bra ut också sa även barnmorskan, så ingen graviditetsdiabetes :)
 
Har precis suttit och vikt en massa tvättlappar, ska göra egna våtservetter till bebisen. Så det har jag roat mig med idag. 
 
Idag har det gått 78,6% av graviditeten. Bebisen är ca 39 cm lång och väger i början av veckan ca 1,79 kg och i slutet 1,95 kg. Barnets alla fem sinnen fungerar. Såå häftigt tycker jag! Och jag känner av bebis mer och mer nu. Både i hur rörelserna/sparkarna känns och hur ofta det är. Det lugnar mig även om det ibland är obehagligt och gör ont haha. Bebis har iaf lagt sig tillrätta med huvudet neråt, inte fixerad men ligger med huvudet neråt åtminstone. Bebis kan vända sig men det har inte hänt ännu iaf, så hoppas bebis stannar sådär hehe!
 
 

Att älska någon man aldrig träffat

Åh jag vet inte om det är alla hormoner men jag känner mig så blödig.. jag älskar bebisen i min mage så extremt mycket, det känns nästan läskigt. Jag känner redan nu att jag kommer göra allt för denna unge! Skulle något hända så kommer jag ju gå under. Usch, hemska tankar men kan inte låta bli att slås av dom ändå då det faktiskt händer ibland.. sånt som inte får hända.
 
Jag blir så glad för varje rörelse, för varje spark och för varje liten grej som visar att "här är jag". Och när jag kollar på ultraljudsbilden på min bebis så blir jag så kär, jag är nog lite partisk dock men jag tycker bebis är sååå fin! Lilla näsan och munnen, som är på pricken lik sin pappas.
 
Så svårt ändå att förstå att den personen jag älskar mest i hela världen, och jag, ska få en egen bebis!!! som bara är våran, som vi ska uppfostra och älska, som vi ska göra allt för. Så svårt att beskriva. Så länge jag har längtat efter det här och det ska äntligen få bli verklighet, jag ska bli mamma! Eller ska bli, jag är mamma redan ju.
 
Idag är det 69 dagar kvar till beräknat datum och jag längtar mer än någonsin. Men jag kommer ändå sakna att vara gravid, denna jobbiga foglossningen är så värt det när man får tillbaka så mycket och ännu mer sedan när bebis är ute.
 
Mamma och pappa längtar efter dig, våran älskling 
 
1a bilden: andra positiva testet, när jag började förstå och våga tro att det var sant.
2a bilden: våran lilla plutt i vecka 11, ungefär 3 cm lång rumpa till huvud.
3e bilden: från rutinultraljudet, och fjärde gången vi fick se bebis.
4e bilden: magen i vecka 29 
 
Visa fler inlägg