27/7-17

Sitter här vaken själv med en trött liten tjej i babynestet bredvid mig i soffan. Fredrik ligger och vilar upp sig i sängen, han ville ta med sig Alice men jag tycker det är så jobbigt att vara ifrån henne en längre stund. Vill gärna se henne hela tiden, höra henne andas. Idag kl 12 ska jag iväg på ansiktsbehandling (har blivit så sjukt torr nu i huden, måste bero på att jag delar med mig av min mjölk haha!) och det känns som det kommer vara riktigt jobbigt att vara ifrån henne den stunden. Hon är ju bara två veckor gammal.
 
Har inte skrivit så mycket egentligen om tiden efter förlossningen, men vi har fått en liten knacklig start. Vi fick stanna på BB två dagar och det var så jobbigt tyckte jag, jag ville bara hem! Hem till min säng, soffa, dusch, ja allting. Men jag hade ju havandeskapsförgiftning och då måste dom kolla blodtrycket och se så det går ner. Dom var även osäkra på om jag hade kvar stora bitar av moderkakan då den inte kom ut hel, och jag blödde så mycket i början. Så fick göra två ultraljud också. Sen krånglade amningen fram tills natten mot fredag. Lite tester gjordes på mig och kontroller och sen fick vi äntligen åka hem mitt på dagen på fredagen. 
 
Dock åkte vi tillbaka redan på söndagen och blev inlagda i några timmar, Alice hade gått ner så mycket i vikt. Hon vägde bara 2700g då, vilket är 11% i minskning från hennes födelsevikt. Så amningen funkade inte, men det visste jag ju redan. När vi låg inlagda fick jag pumpa ut med deras monstermaskin haha. Och sen fick jag köpa en pump av en kompis så att vi kunde få åka hem och ändå veta att hon får i sig mat. Så sedan dess har jag pumpat ut mjölk och så har vi gett henne flaska. Provade amma i måndags igen men det funkar inte, hon blir inte nöjd och jag fick sår.. så vi fortsätter med pumpningen och att ge det på flaska istället. Men det går bra! Vi var på BVC igår och då hade hon på en vecka gått upp 240g. Nu väger hon 3285g och är nästan 50 cm lång. Stora lilla tjejen!
 
Nu ska jag göra lite nytta här hemma innan jag ska åka iväg.
 
Alice är som nöjdast när hon får vara nära och helst sova på en. Det är väldigt mysigt!
 
Vissa nätter funkar babynestet men ibland måste hon ligga bredvid mig. Då brukar hon ligga i höjd med mina bröst. (när jag sover har vi inte täcket så högt upp, det är bara när vi har koll)
 
Våran stora tjej, här i body i strl 50 (det passar faktiskt nu!) och byxorna är till och med 56, som vi fick av Alices kompis Lennox och hans snälla mamma och pappa som var här förra veckan. Dom är lite stor ännu men absolut inte så det ser konstigt ut.

Förlossningsberättelse

Måndagen den 10 juli så begav jag mig till barnmorskan för en vanlig kontroll, mäta magen, väga mig, prata allmänt och skriva förlossningsbrev. Jag hade då prick två veckor kvar till beräknad förlossning, vecka 37+6 var jag i.
 
När jag kom dit hade jag med mig mitt urinprov som varje gång, vi pratade lite om hur jag hade mått sen sist och tog blodtryck. Nu var mitt blodtryck högt igen, 140/85. Det är egentligen inte superhögt men två veckor tidigare var det 120/65 så en förhöjning. Och mitt urinprov såg inte så bra ut, det hade blivit en 2a i äggvita.. har legat på 1+ i några veckor men nu var det också högre. Det är två symptom på havandeskapsförgiftning så min barnmorska ringde till förlossningsjouren och dom ville jag skulle komma in på mer kontroller.
 
Väl inne på specialistmödravården så fick jag lämna ett till urinprov, samt göra CTG-kurva och ta blodtrycket igen. Efter en stund kunde Fredrik komma till sjukhuset vilket jag tyckte kändes så onödigt först.. jag skulle ju bara på kontroll. Efter ett tag så fick vi komma och prata med en läkare, han ställde lite frågor och klämde och kände på magen samt kollade mina reflexer. Sen sa han att jag blir inlagd över natten.. oj så snopen jag blev då! Jag skulle bli inlagd för kontroll var tredje timme av blodtrycket samt att mitt urin skulle samlas under 12 timmar för att det sedan skulle skickas iväg på labb. Den dagen, kvällen och natten var såå lång. Vi sov inte mycket alls men vi båda fick stanna iallafall och sova i varsin säng. 
 
Kl 12 på tisdagen så gjordes en undersökning för att se hur mogen jag var, livmodertappen var 2,5 cm lång och mjuk, jag var öppen 0,5-1,5 cm. En hinnsvepning gjordes. Ajaj! Då bestämdes det att jag skulle sättas igång eftersom havandeskapsförgiftningen knappast skulle ge med sig. Kl 13 kördes en CTG och jag fick första dosen Cytotec. Kl 15.20 fick jag andra dosen Cytotec och då hade jag börjat få sammandragningar. Sedan höll det på så varannan timme att jag fick Cytotec fram till 03.47 natten mot onsdag. Den natten fick inte Fredrik stanna, jag var bara öppen 1,5 cm så det var ingen risk att något skulle hända supersnabbt. Jag duschade då jag hade fått regelbundna sammandragningar som verkligen kändes. Men det var absolut hanterbart.
 
Mitt blodtryck höll sig ganska stadigt på 140/90 hela tiden. Behövde inte medicineras för det. På onsdagen så blev jag kl 9 undersökt igen och hade då inte öppnat mig något mer, fick en till hinnsvepning och läkaren bestämde sedan att jag skulle fortsätta få Cytotek, 8 doser. Jag hann dock bara få en kl 9.45 då jag fick så starka sammandragningar. Promenerade runt på BB och försökte ta alla sammandragningar. Men när klockan var 11 klarade jag inte mer och ringde på klockan, hade då öppnat mig 3 cm och tappen var helt utplånad och dom bedömde att dom kunde ta hål på hinnorna. Fick flyttas över till förlossningen.
 
Inne på förlossningen pratade vi om hur vi ville göra med smärtlindring och sådär, jag som inte ville ha Epidural (pga alla biverkningar) hade ändrat uppfattning, haha! Ville gärna ha det nu. Lustgas var inte alls något för mig, fick typ panikkänslor av det, kände mig instängd. Kl 11.30 tog dom hål på hinnorna och då hade hon bajsat i fostervattnet. Hade då öppnat mig en cm till. Dom satte en sån skalp på hennes huvud också. Kl 12.50 fick jag Epiduralbedövningen, fick såå många värkar under tiden så var tvungen att pausa flera gånger och kände mig så dum mot narkosläkaren haha. Men han var jättebra, och ville ju att jag skulle säga till så vi pausade under tiden en värk kom. Var fortfarande öppen 4 cm vid 13.
 
Fick jättebra hjälp av Epiduralen i typ en halvtimme.. för sen började det göra riiiktigt ont! 13.40 fick vi ny barnmorska och undersköterska. Dom, liksom dom tidigare var så himla bra. Är så nöjd med alla vi träffat under tiden på förlossningen och BB. Kl 14 var jag öppen 9 cm. Då tvingade dom upp mig att stå, och jäklar vad arg jag blev på dom, det gjorde så ont att stå upp. Hade ok blodtryck, 130/90.
 
Kl 15.05 så tappade dom kontakt med mig, jag minns väldigt lite utav just det. Det kändes som att jag var där men ändå inte. Jag fick högt övertryck ser jag i min journal, vet inte om det har någon betydelse men.. hade 160/90. Iallafall så fick dom lov att trycka på stora larmknappen och det kom in massor av folk har Fredrik berättat, och läkare kom. Dom tänkte att det kunde vara krampanfall som orsakades av havandeskapsförgiftningen. Men efter lite koller så var fallet inte så, men jag var fortfarande borta i huvudet. Mina ögon försvann och jag svarade inte på tilltal. Efter ett tag så la dom mig på sidan och då blev jag lite piggare i huvudet, sedan höjde dom upp mig och jag kunde ligga på rygg igen. Då klarnade jag till och det som hände var att det blev så bebis låg på kroppspulsådern och jag fick syrebrist.
 
15.30 började mina krystvärkar och 16.02 föddes våran lilla Alice, 3112g och 49 cm lång, huvudomfång 35 cm. Vecka 38+1. Det var så häftigt, och inte alls så hemskt som jag hade föreställt mig, det var jobbigt tills krystvärkarna kom.
 
 

Gravid v.38 (37+2)

Hej hej!
 
Idag är det bara 18 dagar kvar innan lillan är beräknad att komma till oss, jag hoppas verkligen inte det är längre än så! ;) det är ju enligt rutinultraljudet vi gjorde runt vecka 20. Enligt sista mensen och ägglossning samt två ultraljud så visade det ju att bf var 19 juli och isåfall hade det varit 13 dagar kvar idag. Jag hoppas mer på det datumet och att hon är punktlig. Hihi.
 
Jag mår helt okej faktiskt, jag har foglossning som ständigt sitter i men den varierar hur ont jag har från dag till dag. Men jag mår så mycket bättre nu när jag inte jobbar. Både fysiskt och psykiskt! Trodde jag skulle sakna jobbet jättemycket och bli så rastlös men det går faktiskt bra :) jag kan vila exakt när jag vill, ta en tupplur till och med. Så det är inte alls så farligt att vara hemma så pass länge innan, jag tog ju semester den 16 juni.
 
Jag fördriver mina dagar med att städa och plocka här hemma, diska, tvätta och göra lite småpyssel. Idag har jag gjort ost och skinkpiroger som vi ska frysa in och snabbt kunna plocka fram första tiden när man kanske inte orkar så mycket. Har även gjort ett stort lass med köttfärssås, då är det bara plocka fram en sån ur frysen och koka pasta. Imorgon ska jag göra tacopiroger och en soppa tänkte jag. Smidigt :)
 
Har sedan igår haft en väldig "mensvärk", det är ju inte mensvärk haha.. men känns som det. Hoppas det är att kroppen förbereder sig inför vad som komma skall, och att det kanske är något på G snart :) jag har även börjat läcka lite bröstmjölk, så häftigt tycker jag. Tänk vad min kropp kan! Den kan skapa ett barn (med lite hjälp då haha), bära barnet i 9 månader och få barnet att växa.. sen när barnet kommer ut så kan JAG ge den mat? hur galet är inte det egentligen, med min kropp! Jag är så facinerad av allt som har med det här att göra. Kan fortfarande inte förstå att den där klumpen som rör sig där inne i magen är en bebis. Våran bebis.
 
Nu har jag ätit lunch iallafall, det är något jag tyvärr har varit dålig på att göra nu när jag är hemma. På jobbet var det bra för då fick man det liksom serverat.. nu orkar jag typ inte och det blir oftast som mest att jag äter en macka, och hur länge står man sig på det? knappt en kvart typ.
 
Ska smörja in mig med solkräm och sen sätta mig i solen tror jag, sen ta en dusch och bara vänta in att Fredrik kommer hem. Saknar honom så fort han åker iväg på jobbet, hormoner hormoner vettni ;p
 
Min fina lightbox jag fick hem igår, den står inne hos lillan såklart. Längtar tills vi fått upp alla hyllor och sånt på väggarna så det blir lite ombonat. Inväntar en grå sänghimmel också, hoppas den kommer passa där inne! även om hon inte kommer sova där i början så ser det så mysigt ut :)
 
Visa fler inlägg